Förändring i det offentliga rummet.

Så hette kursen som  vi arbetade oss igenom förra veckan. Indelade i grupper, med studenter från de andra utbildningarna vid Hdk diskuterade vi och skapade något i det offentliga rummet.  Vi arbetade enskilt men hade gruppen som ett stöd för att utbyta tankar.

I gruppen diskuterade vi följande frågor.

TILL VILKA SAMHÄLLSPROCESSER RELATERAR DET NI VILL FÖRÄNDRA?

(VAD VILL DU FÖRÄNDRA OCH VARFÖR?)

VAD HAR MATERIALITET FÖR OLIKA ROLLER I DET SOM SKALL FÖRÄNDRAS?

(VILKEN ÄR DIN EGEN ROLL. OCH VILKEN ÄR DET MATERIELLAS ROLL?)

Offentliga rummet. Vem tillhör det?  Tillhör det alla, eller ingen? Många tankar snurrar runt, hur skall man se på det. Backa, titta och fundera. Man kan dra gränser mellan vad som är rätt och fel, vad som i så fall är tillåtet i det rummet vi alla är i. Men, vem avgör det? Frågan blir stor, och kommer innebära nya frågor.

En liten uppmaning, en snäll komplimang på dörren vore väl fint? Men är det okej då, om jag sätter den i hissen, eller blir min granne sur då, tycker att jag skräpar ner? Har jag kladdat och klottrat? Någon tycker nog det, någon annan inte. Jag funderade, på att "vi" är reserverade. Sitter helst själva på bussätet. Jag vill skapa en mötesplats. Med hjälp av en inramad mötesplatsskylt uppsatt på en vanlig mötesplats för bussar skapade jag denna möjlighet till möte. Från de nedersta hörnen satt två garnnystan. Jag ville att de skulle vara nyckeln. Nyckeln som skulle skulle skapa nyfikenhet, en vilja att börja nysta sig fram. Vägen till ett möte. Kanske hade någon börjat nysta från andra hållet? 

Jag återkommer snart med reflektion.

Hej hej.