Kreativitet!

Vad är kreativitet?
Jag googlar, goggles bilder visar skisser på huvuden, huvuden som tänker. Utanför regnar det, mitt kaffe har hunnit bli kallt.
Jag funderar. Kreativitet handlar om framåtsträvande, om viljan att hitta nya lösningar på ett gammalt problem. Vi är alla kreativa skulle jag vilja säga. Fast kreativiteten är uppdelad i grupper. Vi kan prata om kreativitet som något som har med konst att göra. vi kan prata om kreativitet som driver människan framåt, hennes överlevnad. Vi kan prata om kreativiteten som uppfinningar och nya lösningar på matematiska problem. Kreativiteten innefattar mycket. LA Kernell, pratar om tydliga ramar för att kunna nå skaparkraften, vad är en hockeymatch utan en sarg?  Förövrigt finns en isbana strax utanför mig, Göteborg visar sig från sina vanliga sidor. Slask och glashala vägar...Någon som har en kreativlösning på problemet Avenyn måste ha värmeslingor i gatan? Eller...

Anna Carlsson, ger under sin föreläsning otroligt mycket inspiration. Jag vill bara skapa, efter att höra hennes prata och se hennes fantastiska verk. Då hon skapar sådan inspiration och glädje  med sin performence! jag vill också, men vågar jag? Hur skall man göra för att våga bli modig, där ligger kreativiteten. Konst behöver inte vara kreativ alls, jag bestämmer mig nog för att nästan all konst som kan pratas fram alltså konceptuell-konst är kreativ. Tala om din lösning, din idé, din tanke, så skola jag säga om det är kreativitet eller ej! Kernell pratar om strukturen och ramarna, han pratar om hur det måste finnas en balans mellan strikt hållna mönster och fria. Hdk och Chalmers säger han, det är varandras motsatser. Om Chalmerslärare varit mer som Hdklärare, och tvärtom skulle skapa en bra och kretivitetsatmosfär. Effektivitetskrav och målfixering är hämmare. Frihet och lösa mål, leder till kaos. Må vi finna en perfekt balans. Hos människan finns en framåtsträvan att vilja, att söka, att nå. Det skapar kreativitet! I sig själv är konsten ett redskap för de ordlösa beskrivningarna! I seminariet, pratar jag också om Ellen Key, en sann inspiratör! Jag tycker hennes idéer för den tiden var oerhört kreativa. Titta Här!
Vi hörs!

Interkulturalitet.

Interkulturalitet handlar om mötet mellan olika kulturer. Mångkultur handlar däremot om kulturers olika parallella existens.
Interkulturalitet kan därför ses som en gränöverskridande och gemensam term för möten som uppstår när kulturer möter kulturer. En sådan plats är skolan. Mångkultur blir på så sätt fel ord att använda.

Alla människor har en kulturell identitet som ständigt utvecklas i gemenskap med dem som delar samma kultur och i mötet med andra kulturer. Vår kulturella identitet är ett arv och vi delar den med andra.
Kultur innebär ju också en kollektiv gemenskap. Olika länders kulturer handlar om människors synsätt. Vi kan på så vis se att kulturer är ett begrepp som innefattar mycket.
Jag har läst boken som Interkulturella perspektiv, jag förstår att med en mångkulturell skola måste man försöka att integrera alla kulturer och få dem att se varandra. Den mångkulturella skolan utmanar pedagogiken.
Interkulturalitet används först 1981 i pedagogiskt sammanhang då det tillsattes en språk och kulturarvsutredning. Med mål att göra lämpliga förändringar inom den dåvarande invandrar och minoritetspolitiken. Slutsatsen av detta kom 1983 då med namnet Olika ursprung- Gemenskap i Sverige -utbildningen för språklig och kulturell mångfald. Detta skulle innebära ett större och bredare samhälls- och utbildningsperspektiv.
I boken kan man läsa hur socialkonstruktivism spinner en tråd mellan interkulturell och pedagogik. Det handlar om bur vi lär oss i gemenskap med andra. 
Den interkulturella pedagogikens uppgift ger också en bild av hur begränsade skolan, läraren eller eleven är att utveckla detta. Kanske behövs det en tanke och vilja som ger utrymme åt alla människor och samhällsgrupper att i dialog och diskussion forma och sträva mot ett integrerat samhälle. Detta kräver i sin tur att alla grupper har tillgång till  de resurser och medel som behövs.
Den fråga man kan ställa sig är, vem är egentligen jag? Vem är jag och vad kan jag bidra till? Alla människor har deras kultur från sitt hem och sin familj. Lär vi oss genom ett socialkonstruktivistiskt sätt, lär vi oss i gemenskapen med andra. Uppdelningar mellan skolor med olika kulturella bakgrunder och ingen alls är ganska stor. Vi borde i stället dra nytta av våra kulturella olikheter. Lära och låta oss förstå. Istället för att gömma och stänga in oss och tillhöra olika kategorier och klasser. Hur skall man göra? Hur skall man få människor att förstå, att kunskapen om omvärlden och oss själva i den bör bli mycket bättre i mötet med andra. Läs Världskulturmuseet säger.

Någon att inspireras av!

Låt oss lära!

Snart skulle mörkret falla det visste Lilly.
Bortanför mörkret skulle hon hitta ett minne att sova på. Det kändes kallt i vindsvåningen och hon tog det stora lapptäcket och virade det runt sig. Stearinljusets låga berättade sagor om stora äventyr på tegelväggen.
Lilly plockade upp sin kvällsbok.

Bland människorna finns frågorna
det lyser klart ut lågorna.
I skogen och på gatorna  
Det glimmar till, 
det ser skatorna.
De svaren vill jag ge dig.

De svaren skall jag ge dig.

Didaktik handlar om vad läraren bör tänka på vid undervisning ,metod syfte och förhållandet däremellan.  Lars Åke Kernell är en pärla på detta. Hans inställning till läraryrket gör mig glad och positiv. Stunder finns, då jag funderar över min lärarroll. Läraryrket är komplext.  En lärare skall kunna prata fram världen, kunna diskutera och se på världen med olika ögon. Fenomenologi är läran om hur världen upplevs.
Alla människor kan olika saker, vi ser världen på olika sätt. I sociala sammanhang och samspel med andra människor kan vi få syn på vår självbild. Vi kan få en bild av oss själva, hur vi uppfattas och hur andra människor uppfattar oss. Vi lär oss på så vis att bemöta oss själva och andra.  Någon sa: Jag vet inte vad jag har sagt fören Du har svarat. Så är det nog.  Konsten att förstå andra handlar om att hitta sig själv. Att veta vad man vill lära ut och varför, vad vill man förmedla, vad är mitt lärar-credo?

Pecha kucha och Digital miljö.

Pecha Kucha som redovisningsform för att belysa den nya läroplanen. Hm..för lite prat för mycket bilder. 20sekunder låter som om det skulle går fort, aldrig har 20sekunder varit en så låååång evighet.
Pecha kuchas egentliga funktion, där jag tror det innebär att man skall presentera något snabbt och efftektivt tog inte riktigt ut sin rätt. Hanna skrev en mycket fin och bra dikt som passade utmärkt i sammanhanget.

Den Digitala miljön....
Spännande och farligt....jag chattade och besökte Lunarstorm. Ah, tänk vilken helt annan värld som finns där bakom min skärm. Det kändes obehagligt att kasta sig ut och låtsas vara någon annan. Är det tillåtet, är det rätt? Frågor om moral och etik skyndade förbi i huvudet. Jag stressade upp mig och undrade vad jag höll på med. Jag gör aldrig annars sånt, så på ett vis var det spännande ändå-

Digital miljö

Sokratiska samtal

Det roligaste och bästa i utbildningen hittills.
Jag saknar mer teoretiska delar, tyvärr. I workshopen i tisdags pratade vi om de olika persektiven. Behaviorismen, sociokulturella mm. Jag ser hellre att man blandar typer av arbetssätt, vissa saker kräver en viss sorts struktur för att kunna uppfattas och att man lär sig något. Variation.
Anna S Philgren pratade om sokratiska samtal, användning och tillvägagångssätt. Oerhört bra, och jag tror det är bra att ha dessa tankar i bakhuvudet när man skall tala inför grupp. Detta är något som alla som jobbar med föreläsningar, redovisningar och debatt bör ha med sig.

Utveckling.

Utvecklas gör man hela tiden. Utveckling är ett ord som jag ser som ett positivt ord. Katarina vände på allt, utveckling kan också innebära utveckling mot ett sämre tillstånd.
Men jag upptäckte att jag inte tidigare tänkt så. Intressant, jag har utvecklats, lärt mig mer.
Diskussionen tog sin grogrund i de böcker vi valt, tyvärr hade jag missuppfattat  det. Men jag deltog i seminariet ändå.
Jag funderade över bildens utveckling, finns det något utveckling där? Det känns som om århundraden av teorier och metoder för bildämnet inte givit något. Fortfarande står vi kvar och stampar, stilla i leran. Från början hade bildämnet en teknisk förberedande roll. Efterfrågan på ingenjörer och tekniker var tydlig. Perspektivtecknande och noggrannhet var viktig. Det förändrades och nya teorier om det fria skapande tog fart. Vi verkar snurra runt som i en cirkel, jag tror att vi måste titta på bilden utifrån en mer överskridande sätt. Vi kan inte vara kvar i varken blyertsteckning, fritt skapande, tolknings och analystänkande. Varken det fria eller fasta skapandet är modernt. Var skall vi börja? Vi behöver lite av varje, små fragment av en bildsyn för att kunna skapa en positiv och bra anda kring det låga och onödiga ämnet. Utveckling, bör, ske åt rätt håll. Använder vi oss av olika metoder, skulle kanske vi bredda synsättet. Vad är modernt nu? Jo, det fria skapandet = allt är konst? Jag tror att det individ och egoistiska samhället vi lever i också behöver struktur. Katederundervisning behöver inte vara fel, jag tror på en mix av det och mer fria former. Annars hamnar i olika teorier, snurrar runt och kommer ingenstans.
Nu har jag snurrat ett tag!
Hejhej

Världskulturmuséet.

Fartfylld Workshop 1
Grupper, vem är lika vem skall bort?
Vi har strumpbyxor och uppsatt hår.
Vi spelar instrument. vi är kvar! Du skall  bort!
Allt gick fort, hysteriskt fort. Nya grupper, nya människor. Ett textstycke, och vi skulle spara ord på varje rad. Bilda en mening. Hitta en ny grupp och skriva ihop våra meningar till ett stycke. Det blev konstiga meningar det. Vad gick workshopen ut på? Jag vet inte riktigt, handlar det om människors tillhörighet till varandra. Att tillhöra en grupp, människors sociala och materiella betydelser och spåk för att tillhöra en gemenskap. Intressant egentligen.
Workshop 2.
 Ett samtal om hur man håller ett gott samtal eller?
Vad skulle  vara viktigt att offra för ett bra samtal? Jag skrev stoltheten.
Vad är det viktiga karaktären i ett samtal? Lyssnaren, den goda lyssnaren.
Jag förstod  att workshopen handlade om olika kulturers bidragande och nödvändighet för varandra.
Herodotos, historiens fader och den polska journalisten Kapuscinskis bok där han beskriver Herodotos resa och liv, var påtagligt viktiga under denna timme. En intressant workshop, som tyvärr hade behövt mer tid...timmen försvann i en rasande fart.

Marianne Lindberg De Geer.

En varierad utställning med måleri, ljud och rörlig konst. MLDG.s stora färgrika målningar gör att man vill gå nära och se hur penseldragen är gjorda. Jag häpnas över hur hennes bilder ser ut som foton, realistiska och så verklighetstrogna. Jag drar en parallell till när pappas hemvideo på 80-talet har en inställning som gör allt neonfärgat. Färger som lila, gult och klarblått genomsyrar videon, också MLDG.s stora målningar. I det andra rummet finns en rörlig installation. Den ger ifrån sig obehagliga gnisselljud. MlDG. självporträtt små och fastklistade i många olika sammanhang, hon figurerar i både picassos och Lena Cronqvists bilder.
Ett eget verk har det blivit då L Cronqvist för några år sedan inte uppskattade MLDG idé som sitt eget självporträtt på hennes målningar. Intressant tanke om vem som har äganderätten till bilderna om de skulle säljas...
MLDG, verkar intressera sig för förhållande mellan människor. Deras relation och band, och om att finna vem man är, hennes självporträtt i olika bilder, utforskar och leker med den möjligheten. MLDG utställning tilltalar mig mycket. Hennes varierande verk gör att man inte tröttnar, det känns som det är flera olika konstnärer. MLDG, målning som sig själv som man, kanske säger allt om utställningen, Full speed ahead Besök gärna.Bohusläns museum

Förändring i det offentliga rummet.

Så hette kursen som  vi arbetade oss igenom förra veckan. Indelade i grupper, med studenter från de andra utbildningarna vid Hdk diskuterade vi och skapade något i det offentliga rummet.  Vi arbetade enskilt men hade gruppen som ett stöd för att utbyta tankar.

I gruppen diskuterade vi följande frågor.

TILL VILKA SAMHÄLLSPROCESSER RELATERAR DET NI VILL FÖRÄNDRA?

(VAD VILL DU FÖRÄNDRA OCH VARFÖR?)

VAD HAR MATERIALITET FÖR OLIKA ROLLER I DET SOM SKALL FÖRÄNDRAS?

(VILKEN ÄR DIN EGEN ROLL. OCH VILKEN ÄR DET MATERIELLAS ROLL?)

Offentliga rummet. Vem tillhör det?  Tillhör det alla, eller ingen? Många tankar snurrar runt, hur skall man se på det. Backa, titta och fundera. Man kan dra gränser mellan vad som är rätt och fel, vad som i så fall är tillåtet i det rummet vi alla är i. Men, vem avgör det? Frågan blir stor, och kommer innebära nya frågor.

En liten uppmaning, en snäll komplimang på dörren vore väl fint? Men är det okej då, om jag sätter den i hissen, eller blir min granne sur då, tycker att jag skräpar ner? Har jag kladdat och klottrat? Någon tycker nog det, någon annan inte. Jag funderade, på att "vi" är reserverade. Sitter helst själva på bussätet. Jag vill skapa en mötesplats. Med hjälp av en inramad mötesplatsskylt uppsatt på en vanlig mötesplats för bussar skapade jag denna möjlighet till möte. Från de nedersta hörnen satt två garnnystan. Jag ville att de skulle vara nyckeln. Nyckeln som skulle skulle skapa nyfikenhet, en vilja att börja nysta sig fram. Vägen till ett möte. Kanske hade någon börjat nysta från andra hållet? 

Jag återkommer snart med reflektion.

Hej hej.

Förändring i det offentliga rummet.

Jag funderar, låter metafysikens ljus nå mitt köksbord. Ibland är det svårt att få ner sina tankar och låta de bli konkreta. Men jag tänker på sociala-möten, spontana och tvingade. Om hur viktiga de är.
Hjälpa till att "skapa" ett möte, det skall jag göra.

Hej Hej!

Ett Boende.

Hej Hdk-skolblogg.

Nu skriver jag mitt första inlägg! Om första workshopen i  Slottsskogen! 

Indelade i grupper gick vi upp och satte oss i gräset, bland träden, myggorna och mossan.

Som uppgift hade vi att bygga ett boende.

Vad är ett boende? 

Alla människor har med sina bakgrunder kulturer och värderingar antagligen olika uppfattning vad ett boende är för något. En del människor har inte ens tak över huvudet. Hemlösa tvingas söka boende i form av härbärgen, någon annan inreder en sjöbod som ett hus fast att det inte är tillåtet. Vi kan alltså förstå att ett boende kan beskrivas och uppfattas på många olika sätt.

Med hjälp av olika textstycken, där alla innehöll något om boende diskuterade vi oss fram till hur just vi skulle bygga och utforma vår bostad. Vi hamnade någonstans mellan slott och koja, där vi som utgångspunkt tänkte att ett hem blir själv vad du gör det till. 

Vi bygger en bostad som ett slott!

Utifrån tyger, silvertejp, plast, och vad skogen erbjöd tog vårt husgrund sin form. Gamla minnen om kojbygge från när man var liten dök upp i huvudet och lekfullheten, "som jag är lite rädd för" började inta sin roll. Vi jobbade snabbt, plötsligt var vårt hem  det mest utsmyckade hem man kan tänka sig. Med välkomnande vimplar och smårutiga köksgardiner, kändes det riktigt hemtrevligt. 

Vi tog kaffepaus, på vår uteplats!

Som en blixt från ovan tvingades vi byta plats med de andra grupperna. Med lite irriterat och förvirrat humör, som vi nog alla i gruppen kände, skulle vi nu utifrån deras idé jobba vidare och sätta vår prägel på boendet. 

Vi gjorde flaggor och smyckade boendet med fruktskålar och blomsterkrans. På håll såg bostaden ut som en plats som välkomnade och bjöd in till togaparty!

Efter ett antal timmar i skogen var bostadsbyggandet över. Tack, för det var riktigt kallt och myggen bet oss. Vi hade ju inga värmelement eller skyddande dörrar...

Så om jag tar några steg tillbaka, funderar reflekterar, förstår jag först hur ett boende innebär olika saker. Är boende ett hem eller tvärt om? Ett hem kan vara ett slott, likaväl som en koja kan vara ett hem. Ja, och det abrupta avbrottet att fortsätta på ett hem någon annan skapat, tvingade fram nya processer och nytt tänkande. Våga göra fel, göra om, kanske är en viktigt del i skaparprocessen. Men ack så frustrerande!

Hej Hej!