Pecha kucha och Digital miljö.

Pecha Kucha som redovisningsform för att belysa den nya läroplanen. Hm..för lite prat för mycket bilder. 20sekunder låter som om det skulle går fort, aldrig har 20sekunder varit en så låååång evighet.
Pecha kuchas egentliga funktion, där jag tror det innebär att man skall presentera något snabbt och efftektivt tog inte riktigt ut sin rätt. Hanna skrev en mycket fin och bra dikt som passade utmärkt i sammanhanget.

Den Digitala miljön....
Spännande och farligt....jag chattade och besökte Lunarstorm. Ah, tänk vilken helt annan värld som finns där bakom min skärm. Det kändes obehagligt att kasta sig ut och låtsas vara någon annan. Är det tillåtet, är det rätt? Frågor om moral och etik skyndade förbi i huvudet. Jag stressade upp mig och undrade vad jag höll på med. Jag gör aldrig annars sånt, så på ett vis var det spännande ändå-

Digital miljö

Sokratiska samtal

Det roligaste och bästa i utbildningen hittills.
Jag saknar mer teoretiska delar, tyvärr. I workshopen i tisdags pratade vi om de olika persektiven. Behaviorismen, sociokulturella mm. Jag ser hellre att man blandar typer av arbetssätt, vissa saker kräver en viss sorts struktur för att kunna uppfattas och att man lär sig något. Variation.
Anna S Philgren pratade om sokratiska samtal, användning och tillvägagångssätt. Oerhört bra, och jag tror det är bra att ha dessa tankar i bakhuvudet när man skall tala inför grupp. Detta är något som alla som jobbar med föreläsningar, redovisningar och debatt bör ha med sig.

Utveckling.

Utvecklas gör man hela tiden. Utveckling är ett ord som jag ser som ett positivt ord. Katarina vände på allt, utveckling kan också innebära utveckling mot ett sämre tillstånd.
Men jag upptäckte att jag inte tidigare tänkt så. Intressant, jag har utvecklats, lärt mig mer.
Diskussionen tog sin grogrund i de böcker vi valt, tyvärr hade jag missuppfattat  det. Men jag deltog i seminariet ändå.
Jag funderade över bildens utveckling, finns det något utveckling där? Det känns som om århundraden av teorier och metoder för bildämnet inte givit något. Fortfarande står vi kvar och stampar, stilla i leran. Från början hade bildämnet en teknisk förberedande roll. Efterfrågan på ingenjörer och tekniker var tydlig. Perspektivtecknande och noggrannhet var viktig. Det förändrades och nya teorier om det fria skapande tog fart. Vi verkar snurra runt som i en cirkel, jag tror att vi måste titta på bilden utifrån en mer överskridande sätt. Vi kan inte vara kvar i varken blyertsteckning, fritt skapande, tolknings och analystänkande. Varken det fria eller fasta skapandet är modernt. Var skall vi börja? Vi behöver lite av varje, små fragment av en bildsyn för att kunna skapa en positiv och bra anda kring det låga och onödiga ämnet. Utveckling, bör, ske åt rätt håll. Använder vi oss av olika metoder, skulle kanske vi bredda synsättet. Vad är modernt nu? Jo, det fria skapandet = allt är konst? Jag tror att det individ och egoistiska samhället vi lever i också behöver struktur. Katederundervisning behöver inte vara fel, jag tror på en mix av det och mer fria former. Annars hamnar i olika teorier, snurrar runt och kommer ingenstans.
Nu har jag snurrat ett tag!
Hejhej