Hej nu tänkte jag att vi skulle leka lite sa den käcka lektanten!
Nej då går jag hem sa jag, du skall alltid vara så himla tråkig du sa den dumma och käcka lektanten....
Ja mina vänner, året närmar sig sitt slut. Chefen tar av sig kavajen och säger: Därför så är det dags att släppa på rutinerna, så har jag en liten lek här som vi skall leka...knytfastettsnöreimidjanmedenpennapåochpassanerdeniflaskanleken-detsersåhimlaroligtut!
Åh vad roligt.
Nu skall jag fundera över Lekar och Workshop!
Nu kan jag ta några steg tillbaka, titta på den process och fundera över workshopen.
Vår grupp beslutade oss ganska tidigt för att jobba med lekar. Jag blev lite rädd, och förklarade snabbt att jag inte alls tycker om att leka. Någon höll med, någon inte.
Vi funderade mycket över hur gränserna mellan ålder och sätt att leka yttrar sig. För några finns det skarpa gränser när man slutade att leka, då leken handlade om den naturliga uppväxt-leken. Då menar jag de lekar som faller sig naturligt för barn, som lego dockor bilar mm. Jag har oerhört svårt för sk lekar för vuxna, jag känner mig pressad och ofta utlämnad i sådana lägen. Jag rymmer, eller hittar på en undanflykter för att slippa sånt.
Gränsen dras snabbt för mig, för bara några år sedan hade jag vägrat att ställa upp på något sånt här. Antagligen hade jag blivit upprörd och ledsen, vägrat och vartit arg. Nu inser jag att ju mer jag dämpar den tanken, ju lättare blir det att ta sig igenom en lek.
Gruppen kom att tala om könsskillnader, och lekens utformande därifrån. Tex, barbie lego, vad ger det för associationer? Vi pratade om lekens utformning, hur vi skulle lägga upp det hela.
Fyra stationer som bestod av lego, barbie, sanning konsekvens, och vuxenlek tex snurra upp sockerbit på tråd, viskleken med tops i munnen och grimasera ner kaka till munnenleken.....Jag var obekväm. Tur att jag bara skulle förklara.
Vår workshop handlade mer om ett experimenterande av uppfattning av känslor. Hur kände man efter leken? Vad var den starka känslan. Här blev experimenterandet som en slags gruppdiskussion kring gränser mellan ålder, kön och upplevelse. Varför tycker en del om att leka och andra inte?
Innan workshopen var alla lite nervösa, jag kände mig motsättningsfull, jag tycker inte om lekar, men har står jag käck och ännu mer käck och presenterar för de stackars deltagarna hur de skall göra sig till åtlöje? eller?
På något vis förvånades jag samtidigt över hur många som faktiskt visade sig vara positivt inställda och glada i leken. Några få, blev arga och kände sig utlämnade och bortgjorda.
Frågan jag ställer mig, varför använder sig man av lekar. På firmafester och dylikt? Vill chefen visa fram sin lekfulla och mjuka sida, eller älskar han lekar? Jag måste lite bestämt säga, att jag tycker leken missbrukas, den används som undanflykt, då samtal och diskussioner inte räcker till...eller?
Workshopen gick bra, varför gick den bra? Vi lyckades att genomföra den. Men det hade varit mycket mer intressant med mindre gruppsamtal efteråt, Så kunde allting avslutats med diskussion i heklass?
Jag kan ibland känna att sådana diskussioner ger mer.
Nu är det Helg!
Hopp och lek!
