Världskulturmuséet.

Fartfylld Workshop 1
Grupper, vem är lika vem skall bort?
Vi har strumpbyxor och uppsatt hår.
Vi spelar instrument. vi är kvar! Du skall  bort!
Allt gick fort, hysteriskt fort. Nya grupper, nya människor. Ett textstycke, och vi skulle spara ord på varje rad. Bilda en mening. Hitta en ny grupp och skriva ihop våra meningar till ett stycke. Det blev konstiga meningar det. Vad gick workshopen ut på? Jag vet inte riktigt, handlar det om människors tillhörighet till varandra. Att tillhöra en grupp, människors sociala och materiella betydelser och spåk för att tillhöra en gemenskap. Intressant egentligen.
Workshop 2.
 Ett samtal om hur man håller ett gott samtal eller?
Vad skulle  vara viktigt att offra för ett bra samtal? Jag skrev stoltheten.
Vad är det viktiga karaktären i ett samtal? Lyssnaren, den goda lyssnaren.
Jag förstod  att workshopen handlade om olika kulturers bidragande och nödvändighet för varandra.
Herodotos, historiens fader och den polska journalisten Kapuscinskis bok där han beskriver Herodotos resa och liv, var påtagligt viktiga under denna timme. En intressant workshop, som tyvärr hade behövt mer tid...timmen försvann i en rasande fart.

Marianne Lindberg De Geer.

En varierad utställning med måleri, ljud och rörlig konst. MLDG.s stora färgrika målningar gör att man vill gå nära och se hur penseldragen är gjorda. Jag häpnas över hur hennes bilder ser ut som foton, realistiska och så verklighetstrogna. Jag drar en parallell till när pappas hemvideo på 80-talet har en inställning som gör allt neonfärgat. Färger som lila, gult och klarblått genomsyrar videon, också MLDG.s stora målningar. I det andra rummet finns en rörlig installation. Den ger ifrån sig obehagliga gnisselljud. MlDG. självporträtt små och fastklistade i många olika sammanhang, hon figurerar i både picassos och Lena Cronqvists bilder.
Ett eget verk har det blivit då L Cronqvist för några år sedan inte uppskattade MLDG idé som sitt eget självporträtt på hennes målningar. Intressant tanke om vem som har äganderätten till bilderna om de skulle säljas...
MLDG, verkar intressera sig för förhållande mellan människor. Deras relation och band, och om att finna vem man är, hennes självporträtt i olika bilder, utforskar och leker med den möjligheten. MLDG utställning tilltalar mig mycket. Hennes varierande verk gör att man inte tröttnar, det känns som det är flera olika konstnärer. MLDG, målning som sig själv som man, kanske säger allt om utställningen, Full speed ahead Besök gärna.Bohusläns museum

Förändring i det offentliga rummet.

Så hette kursen som  vi arbetade oss igenom förra veckan. Indelade i grupper, med studenter från de andra utbildningarna vid Hdk diskuterade vi och skapade något i det offentliga rummet.  Vi arbetade enskilt men hade gruppen som ett stöd för att utbyta tankar.

I gruppen diskuterade vi följande frågor.

TILL VILKA SAMHÄLLSPROCESSER RELATERAR DET NI VILL FÖRÄNDRA?

(VAD VILL DU FÖRÄNDRA OCH VARFÖR?)

VAD HAR MATERIALITET FÖR OLIKA ROLLER I DET SOM SKALL FÖRÄNDRAS?

(VILKEN ÄR DIN EGEN ROLL. OCH VILKEN ÄR DET MATERIELLAS ROLL?)

Offentliga rummet. Vem tillhör det?  Tillhör det alla, eller ingen? Många tankar snurrar runt, hur skall man se på det. Backa, titta och fundera. Man kan dra gränser mellan vad som är rätt och fel, vad som i så fall är tillåtet i det rummet vi alla är i. Men, vem avgör det? Frågan blir stor, och kommer innebära nya frågor.

En liten uppmaning, en snäll komplimang på dörren vore väl fint? Men är det okej då, om jag sätter den i hissen, eller blir min granne sur då, tycker att jag skräpar ner? Har jag kladdat och klottrat? Någon tycker nog det, någon annan inte. Jag funderade, på att "vi" är reserverade. Sitter helst själva på bussätet. Jag vill skapa en mötesplats. Med hjälp av en inramad mötesplatsskylt uppsatt på en vanlig mötesplats för bussar skapade jag denna möjlighet till möte. Från de nedersta hörnen satt två garnnystan. Jag ville att de skulle vara nyckeln. Nyckeln som skulle skulle skapa nyfikenhet, en vilja att börja nysta sig fram. Vägen till ett möte. Kanske hade någon börjat nysta från andra hållet? 

Jag återkommer snart med reflektion.

Hej hej.

Förändring i det offentliga rummet.

Jag funderar, låter metafysikens ljus nå mitt köksbord. Ibland är det svårt att få ner sina tankar och låta de bli konkreta. Men jag tänker på sociala-möten, spontana och tvingade. Om hur viktiga de är.
Hjälpa till att "skapa" ett möte, det skall jag göra.

Hej Hej!

Ett Boende.

Hej Hdk-skolblogg.

Nu skriver jag mitt första inlägg! Om första workshopen i  Slottsskogen! 

Indelade i grupper gick vi upp och satte oss i gräset, bland träden, myggorna och mossan.

Som uppgift hade vi att bygga ett boende.

Vad är ett boende? 

Alla människor har med sina bakgrunder kulturer och värderingar antagligen olika uppfattning vad ett boende är för något. En del människor har inte ens tak över huvudet. Hemlösa tvingas söka boende i form av härbärgen, någon annan inreder en sjöbod som ett hus fast att det inte är tillåtet. Vi kan alltså förstå att ett boende kan beskrivas och uppfattas på många olika sätt.

Med hjälp av olika textstycken, där alla innehöll något om boende diskuterade vi oss fram till hur just vi skulle bygga och utforma vår bostad. Vi hamnade någonstans mellan slott och koja, där vi som utgångspunkt tänkte att ett hem blir själv vad du gör det till. 

Vi bygger en bostad som ett slott!

Utifrån tyger, silvertejp, plast, och vad skogen erbjöd tog vårt husgrund sin form. Gamla minnen om kojbygge från när man var liten dök upp i huvudet och lekfullheten, "som jag är lite rädd för" började inta sin roll. Vi jobbade snabbt, plötsligt var vårt hem  det mest utsmyckade hem man kan tänka sig. Med välkomnande vimplar och smårutiga köksgardiner, kändes det riktigt hemtrevligt. 

Vi tog kaffepaus, på vår uteplats!

Som en blixt från ovan tvingades vi byta plats med de andra grupperna. Med lite irriterat och förvirrat humör, som vi nog alla i gruppen kände, skulle vi nu utifrån deras idé jobba vidare och sätta vår prägel på boendet. 

Vi gjorde flaggor och smyckade boendet med fruktskålar och blomsterkrans. På håll såg bostaden ut som en plats som välkomnade och bjöd in till togaparty!

Efter ett antal timmar i skogen var bostadsbyggandet över. Tack, för det var riktigt kallt och myggen bet oss. Vi hade ju inga värmelement eller skyddande dörrar...

Så om jag tar några steg tillbaka, funderar reflekterar, förstår jag först hur ett boende innebär olika saker. Är boende ett hem eller tvärt om? Ett hem kan vara ett slott, likaväl som en koja kan vara ett hem. Ja, och det abrupta avbrottet att fortsätta på ett hem någon annan skapat, tvingade fram nya processer och nytt tänkande. Våga göra fel, göra om, kanske är en viktigt del i skaparprocessen. Men ack så frustrerande!

Hej Hej!