Kanske tänker jag på hysteriska och skrikiga saker när jag tänker på serier. Sådana där serier som jag hörde när jag var yngre, då brorsan vaknade extra tidigt på lördagsmorgonen och satte sig och såg på någon skränig pokemon serie, det ända man hörde var uttrycket ge mig.....Pokemon! Serier får mig att naivt tänka så.
Men inte att glömma, den alldeles fantastiska Fröken märkvärdig och Karriären! Jag tror på riktigt hon har hjälp mig! Prestationsmonstret anländer, liksom bygger bo i tankarna. Då vet jag någon som har det likadant, fröken märkvärdig såklart! Hon går in i djupa svackor, men dyker lika enkelt upp. Fröken märkvärdig vet hur hon skall hantera det. Han tar på sig rustningen och går till sin formgivarskola som skall göra henne rik och omåttlig populär, men ibland får hon ingenting gjort, allt blir blankt. Fröken märkvärdig kan vi identifiera oss med, förstå hjälpa skratta och gråta med. Fröken märkvärdig och alla intellektuella ambitioner. Hennes liv kan vi diskutera i skolan på många sätt, värden, normer, livsstil. Ja allt kan hon hjälpa oss med!
Vad inspirerar mig konstnärligr? Om serier kan vara nästan allt möjligt skulle jag vilja ha en serie med Stig Lindbergs fajansskålar. I de skålarna kan jag lägga karameller i som jag kan knapra på medans jag inspireras av det fina mönstret och göra egna fantastiska mönster som kan bli populära! En serie fajansskål tack. Jag vill också ha serien med ABC-flickor av Lisa Larsson, en flicka har mitt namn och det skulle vara fint om hon kunde sitta på spiselkransen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar