Gestaltning del två.

Jag sitter här på min kammare, i mitt sovrum faktisk. De svarta rullgardinerna är nere och solens ljus finner endast väg genom små,

 Små springor mellan gardinen och väggen.  Där finner jag tankar. Jag funderar mycket, vrider och vänder på mig själv. Tänker att jag själv är min enda fiende just nu. Någonstans därute finns det jag söker efter. Den mur jag själv byggt är min dåliga tro på mig själv.

 Jag försöker skilja på det ena eller andra. Vissa gör si andra gör så.

Jag vill riva den muren, ställa mig på stenarna som fallit och säga här är jag.

Det finns en sanning, den sanningen letar jag efter i mig själv. Ett ständigt sökande som inte är bra, jag är aldrig nöjd med mig själv. Min röst genomtränger inte väggar och hus, den hörs inte ropa högt. Den viskar, väser fram det den vill säga. Likt ett skört glas, krossas den mot golvet. Ingen hör, jag väljer det jag måste säga,  trots ansträngning försvinner min röst uppåt, som rök till ett svart håll.

Där ekar det. Där hör jag min egen röst.

Genom utbildning blir man fostrad in i tillhörighet, där vill jag inte hamna, jag är jag. Ensam bland tusen. Jag funderar över vad det är jag letar efter, känner mig tom ihålig. Samtidigt öppen för allt, jag vill så mycket. Det är ett problem, mitt problem, andras problem och mitt eget problem, igen. Jag jämför mig, sätter mig i relation till andra hela tiden. Det gör ont. Att inse sina begränsningar. Jag rannsakar i grunden mig själv, ifrågasätter min fåfänga och naivitet.

Jag vill jag kan.

Denna friktion mellan mig själv kan inte botas genom Alvedon, utan endast genom att prova söka den roll jag vill vara, vill ha. Att leva mig in, se olika infallsvinklar på mitt problem.

Konstnär, det är jag.

Jag måste för att kunna lägga konflikten bakom mig, möta det svåråtkomliga.

Duger jag? Är jag bra? Kan jag bli Bra när jag blir stor?

Kan man jobba som Bra, för i så fall vill jag gå den utbildningen…

Här och nu.

Här är B som all tycker så mycket om.

Tänker att detta inte är en vanlig syn, spektakulärt ovanligt med pannkakor på taket. Jag känner mig som en pannkaka idag.

Jag har skissat på hur det känns att ha konflikten som heter följande: Vad skall jag bli när jag blir stor?