Serier

Ett händelseförlopp en beskrivande situation en samling speciell vaser från någon gammal formgivare, kanske en saga ett tvprogram en bilderbok alla kan de kallas serier.

Kanske tänker jag på hysteriska och skrikiga saker när jag tänker på serier. Sådana där serier som jag hörde när jag var yngre, då brorsan vaknade extra tidigt på lördagsmorgonen och satte sig och såg på någon skränig pokemon serie, det ända man hörde var uttrycket ge mig.....Pokemon! Serier får mig att naivt tänka så. 

Men inte att glömma, den alldeles fantastiska Fröken märkvärdig och Karriären! Jag tror på riktigt hon har hjälp mig!    Prestationsmonstret anländer, liksom bygger bo i tankarna. Då vet jag någon som har det likadant, fröken märkvärdig såklart! Hon går in i djupa svackor, men dyker lika enkelt upp. Fröken märkvärdig vet hur hon skall hantera det. Han tar på sig rustningen och går till sin formgivarskola som skall göra henne rik och omåttlig populär, men ibland får hon ingenting gjort, allt blir blankt. Fröken märkvärdig kan vi identifiera oss med, förstå hjälpa skratta och gråta med. Fröken märkvärdig och alla intellektuella ambitioner. Hennes liv kan vi diskutera i skolan på många sätt, värden, normer, livsstil. Ja allt kan hon hjälpa oss med!

Vad inspirerar mig konstnärligr? Om serier kan vara nästan allt möjligt skulle jag vilja ha en serie med Stig Lindbergs fajansskålar. I de skålarna kan jag lägga karameller i som jag kan knapra på medans jag inspireras av det fina mönstret och göra egna fantastiska mönster som kan bli populära! En serie fajansskål tack. Jag vill också ha serien med ABC-flickor av Lisa Larsson, en flicka har mitt namn och det skulle vara fint om hon kunde sitta på spiselkransen!

Lektionsförslag Schillerska

Eleverna skall på något vis skapa något platsspecifikt i den offentliga miljön.

Tillvägagångssätt, eleverna delas in i grupper, och kastar pil på en karta. Området de kastar pil mot är området runt schillerska. På den plats pilen hamnar skall nu eleverna skapa ett platsspecifikt verk.

Syfte Uppgiften sýftar till att ge en inblick i olika konstnärliga uttryckssätt, att kunna använda sig av sin egen kreativa förmåga och förmedla den i gruppen. Kunna utmana sig själv och reflektera över olika uttrycksformer.

Material. Gruppen får tillgång till ett begränsat material, i detta fall pappersark och tejp.

Processen om Workshops

Hej nu tänkte jag att vi skulle leka lite sa den käcka lektanten!
Nej då går jag hem sa jag, du skall alltid vara så himla tråkig du sa den dumma och käcka lektanten....


Ja mina vänner, året närmar sig sitt slut. Chefen tar av sig kavajen och säger: Därför så är det dags att släppa på rutinerna, så har jag en liten lek här som vi skall leka...knytfastettsnöreimidjanmedenpennapåochpassanerdeniflaskanleken-detsersåhimlaroligtut!
Åh vad roligt.


Nu skall jag fundera över Lekar och Workshop!

Nu kan jag ta några steg tillbaka, titta på den process och fundera över workshopen.

Vår grupp beslutade oss ganska tidigt för att jobba med lekar. Jag blev lite rädd, och förklarade snabbt att jag inte alls tycker om att leka. Någon höll med, någon inte.
 Vi funderade mycket över hur gränserna mellan ålder och sätt att leka yttrar sig. För några finns det skarpa gränser när man slutade att leka, då leken handlade om den naturliga uppväxt-leken. Då menar jag de lekar som faller sig naturligt för barn, som lego dockor bilar mm. Jag har oerhört svårt för sk lekar för vuxna, jag känner mig pressad och ofta utlämnad i sådana lägen. Jag rymmer, eller hittar på en undanflykter för att slippa sånt.

Gränsen dras snabbt för mig, för bara några år sedan hade jag vägrat att ställa upp på något sånt här. Antagligen hade jag blivit upprörd och ledsen, vägrat och vartit arg. Nu inser jag att ju mer jag dämpar den tanken, ju lättare blir det att ta sig igenom en lek.

Gruppen kom att tala om könsskillnader, och lekens utformande därifrån. Tex, barbie lego, vad ger det för associationer? Vi pratade om lekens utformning, hur vi skulle lägga upp det hela.
Fyra stationer som bestod av lego, barbie, sanning konsekvens, och vuxenlek tex snurra upp sockerbit på tråd, viskleken med tops i munnen och grimasera ner kaka till munnenleken.....Jag var obekväm. Tur att jag bara skulle förklara.

Vår workshop handlade mer om ett experimenterande av uppfattning av känslor. Hur kände man efter leken? Vad var den starka känslan. Här blev experimenterandet som en slags gruppdiskussion kring gränser mellan ålder, kön och upplevelse. Varför tycker en del om att leka och andra inte?

Innan workshopen var alla lite nervösa, jag kände mig motsättningsfull, jag tycker inte om lekar, men har står jag käck och ännu mer käck och presenterar för de stackars deltagarna hur de skall göra sig till åtlöje? eller?
På något vis förvånades jag samtidigt över hur många som faktiskt visade sig vara positivt inställda och glada i leken. Några få, blev arga och kände sig utlämnade och bortgjorda.

Frågan jag ställer mig, varför använder sig man av lekar. På firmafester och dylikt? Vill chefen visa fram sin lekfulla och mjuka sida, eller älskar han lekar?  Jag måste lite bestämt säga, att jag tycker leken missbrukas, den används som undanflykt, då samtal och diskussioner inte räcker till...eller?

Workshopen gick bra, varför gick den bra? Vi lyckades att genomföra den. Men det hade varit mycket mer intressant med mindre gruppsamtal efteråt, Så kunde allting avslutats med diskussion i heklass?

Jag kan ibland känna att sådana diskussioner ger mer.

Nu är det Helg!
Hopp och lek!

Kreativitet!

Vad är kreativitet?
Jag googlar, goggles bilder visar skisser på huvuden, huvuden som tänker. Utanför regnar det, mitt kaffe har hunnit bli kallt.
Jag funderar. Kreativitet handlar om framåtsträvande, om viljan att hitta nya lösningar på ett gammalt problem. Vi är alla kreativa skulle jag vilja säga. Fast kreativiteten är uppdelad i grupper. Vi kan prata om kreativitet som något som har med konst att göra. vi kan prata om kreativitet som driver människan framåt, hennes överlevnad. Vi kan prata om kreativiteten som uppfinningar och nya lösningar på matematiska problem. Kreativiteten innefattar mycket. LA Kernell, pratar om tydliga ramar för att kunna nå skaparkraften, vad är en hockeymatch utan en sarg?  Förövrigt finns en isbana strax utanför mig, Göteborg visar sig från sina vanliga sidor. Slask och glashala vägar...Någon som har en kreativlösning på problemet Avenyn måste ha värmeslingor i gatan? Eller...

Anna Carlsson, ger under sin föreläsning otroligt mycket inspiration. Jag vill bara skapa, efter att höra hennes prata och se hennes fantastiska verk. Då hon skapar sådan inspiration och glädje  med sin performence! jag vill också, men vågar jag? Hur skall man göra för att våga bli modig, där ligger kreativiteten. Konst behöver inte vara kreativ alls, jag bestämmer mig nog för att nästan all konst som kan pratas fram alltså konceptuell-konst är kreativ. Tala om din lösning, din idé, din tanke, så skola jag säga om det är kreativitet eller ej! Kernell pratar om strukturen och ramarna, han pratar om hur det måste finnas en balans mellan strikt hållna mönster och fria. Hdk och Chalmers säger han, det är varandras motsatser. Om Chalmerslärare varit mer som Hdklärare, och tvärtom skulle skapa en bra och kretivitetsatmosfär. Effektivitetskrav och målfixering är hämmare. Frihet och lösa mål, leder till kaos. Må vi finna en perfekt balans. Hos människan finns en framåtsträvan att vilja, att söka, att nå. Det skapar kreativitet! I sig själv är konsten ett redskap för de ordlösa beskrivningarna! I seminariet, pratar jag också om Ellen Key, en sann inspiratör! Jag tycker hennes idéer för den tiden var oerhört kreativa. Titta Här!
Vi hörs!

Interkulturalitet.

Interkulturalitet handlar om mötet mellan olika kulturer. Mångkultur handlar däremot om kulturers olika parallella existens.
Interkulturalitet kan därför ses som en gränöverskridande och gemensam term för möten som uppstår när kulturer möter kulturer. En sådan plats är skolan. Mångkultur blir på så sätt fel ord att använda.

Alla människor har en kulturell identitet som ständigt utvecklas i gemenskap med dem som delar samma kultur och i mötet med andra kulturer. Vår kulturella identitet är ett arv och vi delar den med andra.
Kultur innebär ju också en kollektiv gemenskap. Olika länders kulturer handlar om människors synsätt. Vi kan på så vis se att kulturer är ett begrepp som innefattar mycket.
Jag har läst boken som Interkulturella perspektiv, jag förstår att med en mångkulturell skola måste man försöka att integrera alla kulturer och få dem att se varandra. Den mångkulturella skolan utmanar pedagogiken.
Interkulturalitet används först 1981 i pedagogiskt sammanhang då det tillsattes en språk och kulturarvsutredning. Med mål att göra lämpliga förändringar inom den dåvarande invandrar och minoritetspolitiken. Slutsatsen av detta kom 1983 då med namnet Olika ursprung- Gemenskap i Sverige -utbildningen för språklig och kulturell mångfald. Detta skulle innebära ett större och bredare samhälls- och utbildningsperspektiv.
I boken kan man läsa hur socialkonstruktivism spinner en tråd mellan interkulturell och pedagogik. Det handlar om bur vi lär oss i gemenskap med andra. 
Den interkulturella pedagogikens uppgift ger också en bild av hur begränsade skolan, läraren eller eleven är att utveckla detta. Kanske behövs det en tanke och vilja som ger utrymme åt alla människor och samhällsgrupper att i dialog och diskussion forma och sträva mot ett integrerat samhälle. Detta kräver i sin tur att alla grupper har tillgång till  de resurser och medel som behövs.
Den fråga man kan ställa sig är, vem är egentligen jag? Vem är jag och vad kan jag bidra till? Alla människor har deras kultur från sitt hem och sin familj. Lär vi oss genom ett socialkonstruktivistiskt sätt, lär vi oss i gemenskapen med andra. Uppdelningar mellan skolor med olika kulturella bakgrunder och ingen alls är ganska stor. Vi borde i stället dra nytta av våra kulturella olikheter. Lära och låta oss förstå. Istället för att gömma och stänga in oss och tillhöra olika kategorier och klasser. Hur skall man göra? Hur skall man få människor att förstå, att kunskapen om omvärlden och oss själva i den bör bli mycket bättre i mötet med andra. Läs Världskulturmuseet säger.

Någon att inspireras av!

Låt oss lära!

Snart skulle mörkret falla det visste Lilly.
Bortanför mörkret skulle hon hitta ett minne att sova på. Det kändes kallt i vindsvåningen och hon tog det stora lapptäcket och virade det runt sig. Stearinljusets låga berättade sagor om stora äventyr på tegelväggen.
Lilly plockade upp sin kvällsbok.

Bland människorna finns frågorna
det lyser klart ut lågorna.
I skogen och på gatorna  
Det glimmar till, 
det ser skatorna.
De svaren vill jag ge dig.

De svaren skall jag ge dig.

Didaktik handlar om vad läraren bör tänka på vid undervisning ,metod syfte och förhållandet däremellan.  Lars Åke Kernell är en pärla på detta. Hans inställning till läraryrket gör mig glad och positiv. Stunder finns, då jag funderar över min lärarroll. Läraryrket är komplext.  En lärare skall kunna prata fram världen, kunna diskutera och se på världen med olika ögon. Fenomenologi är läran om hur världen upplevs.
Alla människor kan olika saker, vi ser världen på olika sätt. I sociala sammanhang och samspel med andra människor kan vi få syn på vår självbild. Vi kan få en bild av oss själva, hur vi uppfattas och hur andra människor uppfattar oss. Vi lär oss på så vis att bemöta oss själva och andra.  Någon sa: Jag vet inte vad jag har sagt fören Du har svarat. Så är det nog.  Konsten att förstå andra handlar om att hitta sig själv. Att veta vad man vill lära ut och varför, vad vill man förmedla, vad är mitt lärar-credo?